Räddningsöverdirektör
Pentti Partanen
Inrikesministeriet
Bäste Pentti Partanen
Svenska Finlands folkting vänder sig till er i fråga om Egentliga Finlands nödcentrals beredskap att ta emot och handlägga nödsamtal på svenska. Enligt Folktingets uppfattning kan de ärenden som framläggs i denna skrivelse ha relevans också för övriga tvåspråkiga nödcentraler i landet.
1. Nödställda personer från den åboländska skärgården har kontaktat Egentliga Finlands nödcentral, men inte fått rådgivning på svenska. Enligt nödcentralens chef Juha-Veli Frantti finns det svenskkunniga operatörer i varje skift, men han konstaterar att dessa ibland är upptagna: ”Därför frågar vi alltid om den som ringer talar finska för att vi ska kunna hjälpa snabbt.” (Åbo Underrättelser 26.8.2011)
Enligt språklagen (423/2003) har var och en rätt att använda finska eller svenska i kontakter med statliga myndigheter (10 § 1 mom.), och myndigheterna ska i sin verksamhet självmant se till att individens språkliga rättigheter förverkligas i praktiken (23 § 1 mom.). Enligt förarbetena till 23 § 1 mom. får en myndighet inte be någon använda ett annat språk än det som personen själv önskar använda. Enskilda personer ska inte heller behöva kräva att hans eller hennes språkliga rättigheter tryggas.
2. Egentliga Finlands nödcentral svarar i allmänhet endast på finska: ”Hätäkeskus”. Enligt Nödcentralsverkets direktör Martti Kunnasvuori beror detta på att man inte vill förlora tid (Dnro HAK/2011/771, 15.8.2011).
Enligt språklagen ska en tvåspråkig myndighet betjäna allmänheten på finska och svenska. Myndigheten ska både i sin service och i annan verksamhet utåt visa att den använder båda språken (23 § 2 mom.). Denna bestämmelse omfattar användningen av nödcentralens namn på finska och svenska både när nödcentralen tar emot samtal och i den övriga verksamheten.
3. Egentliga Finlands nödcentral kommunicerar huvudsakligen på finska med de frivilliga brandkårerna i kommunerna Kimitoön och Pargas,
Egentliga Finlands räddningsverk har gett anvisningar om radiospråket inom räddningsverkets område. Enligt anvisningarna ska nödcentralen i första hand använda svenska i sin kommunikation med de frivilliga brandkårerna i kommunerna Kimitoön och Pargas (räddningschef Juha Virto, 3.1.2005).
Folktinget hänvisar till detta och konstaterar att det finns ett uppenbart behov av utbildning på svenska för nödcentralsoperatörer. Folktinget har lyft fram detta behov i flera repriser, senast i en skrivelse till Inrikesministeriet 12.2.2010. Behovet av utbildning på svenska har också behandlats bland annat i statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen 2007 och i det betänkande som riksdagens förvaltningsutskott gav om statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen (3/2008).
Eftersom nödcentralerna ska hantera nödsamtal likvärdigt på finska och svenska, så får den språkliga beredskapen inte vara beroende av exempelvis antalet operatörer per arbetsskift som kan svenska. Om det uppstår kommunikationsproblem på grund av bristen på nödcentralsoperatörer som kan svenska, så kan detta i värsta fall leda till förlust av människoliv.
Folktinget hänvisar till detta och föreslår följande åtgärder:
- att Inrikesministeriet vidtar snabba utbildningsåtgärder för att säkerställa behovet av svenskkunniga nödcentralsoperatörer
- att ministeriet utarbetar riksomfattande anvisningar för att säkerställa en likvärdig användning av finska och svenska vid nödcentralerna
- att ministeriet preciserar språkanvändningen i radiokommunikationen mellan de tvåspråkiga nödcentralerna och de frivilliga brandkårerna i landet.
Svenska Finlands folkting ber Inrikesministeriet beakta ställningstagandena i denna skrivelse.
Helsingfors den 17 februari 2012
SVENSKA FINLANDS FOLKTING
Mats Brandt
ordförande
Folktingets förvaltningsutskott
Kristina Beijar
sakkunnig i förvaltningsärenden