Bästa festpublik, bästa ministrar, riksdagsledamöter, bästa ordförande, bästa hedersgäst och festtalare tidigare statsminister Paavo Lipponen!
Det är en ära för mig att i egenskap av kommundirektör för Korsholm få önska er välkomna till kommunen och Svenska dagens huvudfest. Jag tänkte ändå börja med att vända mig till vår hedersgäst Paavo Lipponen. Vi känner till ditt intresse för historia och för USA där du, om jag inte missminner mig t.o.m. varit utbyteselev i tiderna. Jag tänkte börja med att berätta om min resa till USA i somras.
Tillsammans med min sambo, Anki, som du också känner, besökte vi Philadelphia. På hotellet låg broschyrer över det svensk-amerikanska muséet och vi började läsa oss på. Det visade sig att området, där Philadelphia idag ligger, på 1600-talet ingick i den tidigare svenska kolonin Nya Sverige. Den gamla kolonin kände vi till från tidigare, men det som vi inte kände till vara att Philadelphia inte var stadens ursprungliga namn. Philadelphia hette tidigare Nya Korsholm.
Man kan ju fråga sig varför just detta namn. Men på 1600-talet delades ännu Österbotten in i de tre storsocknarna Pedersöre, Närpes och Korsholm. Det var lika naturligt att tala om dem som om Götaland, Nyland eller Birkaland. Det var först senare som städerna i våra trakter, Jakobstad, Nykarleby, Vasa och Kristinestad växte fram. Vi är alltså i regionen Korsholm där Vasa stad vuxit fram. Men de första inflyttarna tyckte att de ville ge sin nya hemort samma namn som därifrån de kom. Det var ett antal människor som utvandrade från Korsholm till Nya Sverige och regionens guvernör Johan Printz hade faktiskt bott i Korsholm på 1630-talet innan han började bygga den svenska kolonin i Amerika. I Österbotten rekryterade han dugliga emigranter som Knut Martinson, Mårten Martinsson, Hindrich Jacobson, Jacob Clemetsson, Matz Erichsson, Hendrich Larsson, Martin Thomasson och Brita Mattson till livet i den nya världen.
Och ni vet alla hur det gick. I Nya Korsholm, sedermera Philadelphia, antogs år 1776, USA:s självständighetsdeklaration, vilket förändrade hela världshistorien.
Så att säga att vi är emot alla förändringar i Korsholm är nog att ta i.
Ännu några ord om dagens tema. Nationellt står Finland inför ett vägskäl om den svenskspråkiga befolkningen skall vara ett statsbärande element eller inte. Vi står inför ett vägskäl om detta statsbärande element skall synas i samhällets strukturer eller inte. Den snabba samhällsförändringen, genom EU, globalisering och urbanisering, har lett till att den nationella identiteten omformas. Finlands utmaning är att skapa sig en identitet i dem moderna världen, en identitet som baserar sig på Finlands två nationalspråk.
Jag säger att vi inte kommit i mål.
Den stora förändringen som sker på svenskt håll är att andelen svenskspråkiga som bor i kommuner med svensk majoritet minskar. Nu lever 46% av finlandssvenskarna i en kommun med svensk majoritet. När jag gick ut gymnasiet år 1991 gjorde en klar majoritet det. Regeringen planer för kommunstrukturen innebär att endast en tredjedel av den svenskspråkiga befolkningen i fortsättningen skulle göra det.
Finns det någon djupt gående analys för hur det tvåspråkiga Finland i denna nya omgivning borde struktureras för att landet på riktigt skall kunna kalla sig tvåspråkigt på det sättet som grundlagen föreskriver?
Mitt svar är nej. En logisk slutledning av den pågående förändringen är att vi behöver en ny förvaltningsstruktur som inte påverkas av förändrade språkliga förhållanden i kommunerna. En struktur som inte på samma sätt är bunden till geografi, men som ger tillräckligt mycket självstyre, eget beslutsfattande och stabilitet för att båda nationalspråken skall känna sig trygga. Trygga.
För att svenska i Finland är det en ödesfråga att kunna bygga upp strukturer som klarar av ett minoritetsläge bättre än vad dagens lagstiftning gör.
Vi vet att dagens lagstiftning inte klarar av de snabba befolkningsförändringarna i södra Finland, där det svenska är på ständig reträtt. Ständig reträtt ger inte trygghet.
Vi behöver en förvaltning som är stabil trots att samhället förändras. Det är en nationell uppgift att hitta en modern, fungerande lösning på detta. Det är det här arbetet som borde ingå i ett fortsättningsarbete till den nationella språkstrategin som utarbetades under president Martti Ahtisaaris ledning och som godkändes av sittande regering.
Med dessa ord vill jag ännu en gång önska Er välkomna till Korsholm och Svenska dagens huvudfest.
Tack för Er uppmärksamhet.